oh yes, oh yes. Att bara tänka ''varför duger inte jag'' suger ju. Vet egentligen inte vad som är problemet med mig. Men jag är bara jävligt osäker, riktigt jävla osäker. Därför blir det som det blir och oftast blir det fel. Vill bara någon gång känna att jag ser bra ut, någon gång tycka att jag är snäll, någon gång tycka att jag är schyst, någon gång tycka att jag är älskvärd. Känns så jävla bra att resa bort i 3 veckor om bara några dagar. Tror ingen förstår hur jävla mycket jag längtar. Spelar ingen roll om resan blir flopp eller topp. Jag kommer behöva det vilket som. Obeskrivlig känsla. Vill bara skrika och gråta, för att det är så jävla skönt att bara släppa allt för ett tag. Har alldeles för många gånger tänkt på döden. Låter så jävla deprimerande. Men saker har hindrat mig. När jag tänkt på mina föräldrar, min syster, mina vänner. Dels min mamma, hon skulle inte klara av det. Sen så skulle det bara vara jobbigt för man har ju hela livet framför sig. Man får ta riskerna och leva i riskerna. ''Det blir bättre'' aa fast näe, det blir inte alltid bättre.