och jag har slutat kämpa helt. Jag inser inte hur mycket jag ligger efter i skolan och jag tar inte åt mig alls av vad mamma o pappa säger. Mest mamma, hon tjatar exakt varje jävla dag om vad jag ska göra. Vilket gör att jag tappar lusten och inte gör det överhuvudtaget. Skulle i och för sig inte gjort det överhuvudtaget.

Dom hotar mig mer och mer om att jag inte kommer få träffa vänner, åka snowboard o jag vette fan allt vad det är. Vilket är skit synd, men asså det äckliga är att jag verkar inte bry mig. Jag tar åt mig sjukt mycket egentligen, men jag typ bryr mig inte? För hade jag brytt mig hade jag ju gjort något åt det. Jag skyller på min otroliga lathet och det gör jag fortfarande, vilket är sant. Jag är extremt lat, och jag hatar det. Hade planer imorgon att åka in till stan, men den blev inställd för att jag inte gjort dagens plugg. Dagen på fredag när jag ska träffa 2 saknade tjejer jag inte träffat på sjuukt jävla länge har också blivit inställd. Kan fortfarande fixa fredagen, om jag pluggar hela jävla dagen imorgon. Men det har jag inte så stor lust med, har aldrig lust att plugga det är därför det blir såhär. asså jag säger bara fuck skolan som gör att man får sämsta livet ever, ingen fritid ingenting.

Viiiisst ''plugga och gör det du ska göra på lektionerna'' men helvete heller det går inte. det fullständigt GÅR INTE. En till sak, mina föreldrar tyckte ju förut att jag skulle gå om åttan och jag verkar inte bry mig ett skit, även fast jag gör så jävla mycket. och fortsätter jag såhär kommer dom inte banga en sekund på att jag tvingas gå om åttan. oavsett om jag har ig i nått ämne eller inte, eftersom jag fyller år så pass jävla sent så skulle det inte göra något.

fuck allting jag går o dör snart.